Trendspana
Denna vecka började bra när föreläsaren Peter Siljerud kom till oss. Han föreläste om trender och framtiden och vad man ska tänka på vid uppstart av företag eller snarare vad man inte ska göra. En givande dag då jag lärde mig massa nya saker och hur viktigt det är att framtidspana när man jobbar i projekt men även som egen företagare. Det händer så mycket saker i världen och om man vill vara med gäller det att trendspana. Han pratade även om generationsklyftor och hur samhället har förändrats.
De 40-talister som finns ute i arbetslivet och vi 80-talister skiljer sig verkligen. Vi 80-talister byter jobb ofta, anpassade efter nätet och alla sociala medier som finns, bor hemma mycket längre innan vi flyttar och skaffar familj osv. medans 40-talisterna har utbildat sig inom ett visst område och stannar kvar där, kärnfamilj är viktigt och nätet är något som kanske är ett måste på jobbet men det är oxå bara det.
Allt förändras hela tiden, inte ens jag hinner ha koll på allt som händer och hur blir det då för de som knappt har koll på nätet eller ens är där. De barn som växer upp i dagens samhälle fatta vilken möjlighet de har och vilka möjligheter det ger oss.
Publicerad i SVD
80-talister kräsna och krävande
Publicerad: 28 januari 2008, 04.46. Senast ändrad: 28 januari 2008, 10.46
INDIVIDUALISTERNA TAR ÖVER. Stora förändringar är att vänta i samhället när 40-talisterna går i pension och 80-talisterna etablerar sig. De har vuxit upp med andra värderingar och beteenden. De ser arbetet i första hand som självförverkligande, lojalitet ifrågasätts och individualismen växer, skriver ekonomie doktor Anders Parment, som specialstuderat ämnet.
En av vår tids mest underskattade förändringskrafter är 80-talisterna, som nu etablerar sig på arbetsmarknaden. De har vuxit upp i ett samhälle som skiljer sig radikalt från det socialdemokratiska modellsamhälle som fortfarande präglar vårt sätt att tänka kring arbete och konsumtion.
Samhällen utvecklas och vi som lever aktivt med förändringarna ser de möjligheter och problem som uppkommer, men vi förmår inte alltid ändra vårt grundläggande förhållningssätt och våra värderingar.
Vi står inför omfattande förändringar när nu 40-talisterna går i pension och 80-talisterna etablerar sig. Tusentals organisationer har ännu inte uppmärksammat detta på ett konstruktivt sätt.
Som vid andra stora förändringar kan den som är proaktiv dra nytta av förändringen, medan den reaktive tittar på och längtar tillbaka till en tid som aldrig kommer tillbaka.
Uppvuxna i ett ständigt kommunicerande samhälle med ett enormt utbud av varor, utbildningar och billiga flygresor för 80-talisterna med sig andra värderingar och beteenden.
De värdesätter gemenskap och trygghet, men navet finns inte vid arbetsplatsen utan i den egna kompetensen och i det sociala nätverket, där information och jobberbjudanden förmedlas.
80-talisterna kallas Generation Y. De kommer efter Generation X och de ifrågasätter det som vi andra tar för givet: Generation Why.
Som studenter är de framåt, krävande och orädda. Den lite tillbakalutade och ironiska 70-taliststilen uppskattas inte längre.
En studie jag har gjort visar att stora förändringar är att vänta:
• Auktoriteter och statusmarkörer ifrågasätts och luckras upp.
• Arbetet ses som en arena för självförverkligande, inte som plikt eller rättighet.
• Snabb kommunikation, ökad transparens och utvecklade val- och informationsstrategier ger 80-talisterna mer insyn och större makt.
• Förnuftstänkandet utmanas, det emotionella och immateriella vinner mark.
• Identitet, image och sociala nätverk styr agerande och konsumtion allt mer.
• Lojaliteten sjunker och köpmönstren blir alltmer flexibla och svårfångade.
• Individualismen växer sig allt starkare. Det är upp till var och en att ta vara på de möjligheter som ges – sådant som ser bra ut på CV.
Allt detta utmanar den förnuftskultur som håller ett hårt tag om 40- och 50-talister – man ska konsumera måttligt och vårda sina grejer – men de har själva varit med och skapat detta nya samhälle.
I den materiella välfärden har 80-talisterna blivit kräsna. Det tar de med sig ut i arbetslivet. Där blir man krävande, men också ambitiös och kreativ – om rätt förutsättningar ges.
En arbetsgivare är utbytbar, precis som en utbildningsplats eller ett telefonbolag. Konkurrens och nya arbetssätt ses som stimulerande och man tar själv kommandot i en värld fylld av möjligheter och karriärvägar.
90-talets medarbetarskapslitteratur, där medarbetaren ses som en underskattad resurs som hålls tillbaka av trycket från chefer, hierarkier och avkastningskrav, blir plötsligt inaktuell.
Särskilt några typer av organisationer behöver tänka över hur de bemöter 80-talisterna. Politiska partier har tappat medlemmar och har anledning att ifrågasätta krav på mångårig politiskt aktivitet för att få inflytande.
80-talisterna är ambivalenta i svåra politiska frågor och vill inte företräda åsikter de inte delar.
Universitet har en del medarbetare som är negativt inställda till 80-talister. Men studenttillströmningen är osäker och konkurrenssituationen ger anledning att – med bibehållna akademiska krav – se studenten kanske inte som en kund men som nödvändig för långsiktig överlevnad.
Kyrkor oroas av ungdomars svaga engagemang, ibland utan att reflektera över den explosion av fritidsaktiviteter som har ägt rum.
Revisions- och advokatbyråer ger en bra livsinkomst, men man måste först jobba hårt för en relativt låg lön under många år – så länge orkar 80-talisterna inte vänta: 88 procent av dem är tveksamma till partnerägda organisationer.
Liknande förändringar sker i andra länder. Unikt för Sverige är uppbrottet från den konsensusanda där staten gör livskritiska val åt medborgaren.
För Sveriges framtida konkurrenskraft måste 80-talisternas potential utnyttjas. Den som hinner först har som vanligt en fördel.
