johannalillemorandersson

Idag hade vi stresshantering i 6 h med en extern föreläsare. Intressant att lyssna på hennes historia om hur hon blve utbränd och lyckades ta sig tillbaka till verkligheten. Många i klassen har vänner, bekanta, familjemedlemmar och i några fall har de själva fastnat i fällan. Jag vet att de flesta som går in i väggen kanske inte alltid vet att de är på väg dit. Jag har bara så svårt att förstå att man kan må så dåligt. Jag vill aldrig gå in i väggen och där med basta. Marianne ( som föreläste ) pratade om hennes farfar som levde under -30 talet som fick magsår och dog. På den tiden var det inte så lätt att kunna bota sjukdommar. Jag började tänka på hur det var förr. Var personer lika stressade som vi är nu? Jag vet att vi inte har samma problem nu som då och att vi lever helt olika världar. De var fokuserade på att jordbruket skulle fungera för att kunna få mat på bordet. Idag lägger vi vårat fokus på att få mat på bordet. Är det så olika? Jag tror att samhället trissar upp själva ordet stress och att det är "fint" att vara stressad. Jag vet att jag själv missbrukar ordet stress och det är något som jag tar med mig från dagens lektion. Är det nödvändigt att vara stressad? Min tanke är att ringa min farmor och fråga ut henne hur det var förr, hon föddes nämligen 1923. Ska bli intressant vad hon säger. Uppdatering om det kommer senare. 
 
Var på styrelsemöte idag hos Karolina i byn ( vägföreningen ) Hennes hus är så vackert. Ett timmerhus som de har designat själva. Det är 4 meter i taknocken i vardagsrummet. Stora stenplattor som golv och en inrednings som heter duga. Allt som jag drömmer om att ha i ett hus har de. Tex; har de en gunga mellan vardagsrummet och köket. 2 st biografstolar sitter på väggen om man känner sig trött. Hela nedreplan är öppen planlösning. Runt huset har det byggt en altan med plankor som är 30 cm breda om inte mer. Huset kostade lite pengar men oj så fint. Riktigt impad. Nu ska jag försöka ladda inför nästa dag som jag vet kommer bli underbar.